Thilia

Ush så arg jag var på mamma nu... Varför fick inte jag börja rida?
Men så fjantig min mamma är så kommer hon väl polisanmäla den som låter mig komma i närheten av en häst för misshandel eller något.
Jag har drömt om att få prova på att rida sen jag var 7 och såg min mammas kompis i tidningen tillsammans med sin nya häst som hade vunnit en sån där hopptävling, nu är jag 12 år!
Pappa behöver jag inte fråga, för om han försöker övertala mamma så vet jag inte vad som händer.
Pappa och mamma skiljde sig när jag var 5... Nu bor pappa med sin nya fru i ett stort dyrt hus medans jag och mamma trängs i en liten lägenhet. Och det blir inte bättre med de där vandrande pinnarna mamma köpte åt mig när jag tjatade så mycket...
Jag satt mig på stolen mittemot mamma som satt på andra sidan stolen och läste tidningen, jag kunde inte låta bli att kika vad som var så intressant så hon inte kunde säga ''God morgon gumman'' som hon sa varje morgon.
Jag tassade bort till kylskåpet och låtsades plocka fram juicekartongen och tappade den i golvet när jag såg mamma sitta med några foton bakom tidningen. Det måste vara mamma som rider på de där fotona! tänkte jag...
-Jaså... du sprang minsann i stallet så mycket du ville när du var som jag, men jag får bara leka med mina vandrande pinnar som tar sig från ena sidan buren till den andra på ett helt dygn...
Mamma hoppade till.
-Oj, Hej Sofie! Sa hon och smålog lite, Förlåt... jag tänkte bara på hur det kunde sett ut om du stog där och en dag ramlade av och bröt benet...
-Har du...? Har du ramlat av och brutit benet ? Utbrast jag och såg mer eller mindre ut som en fågelholk.
-Hahah, ja faktiskt... Sa mamma, hon slog ihop tidningen, bad mig sätta mig ner och tittade allvarligt på mig.
-Är det här med att rida verkligen så viktigt för dig Sofie? Frågade hon utan att ändra ansiktsuttryck.
-Ja...? Sa jag och såg fundersam ut..



Vad hade mamma nu hittat på? Varför frågade hon om det var viktigt, hon som aldrig skulle låta mig gå i närheten av en häst...
Läs nästa del av ''Together''.